Allt på vårt köksbord går nu i pastell. Det känns vårigt och härligt. På Irland är hyacinten ingen julblomma. Superbra tycker jag. För den luktar ju så gott. Jag tar lite bilder och spiller sedan mitt morgonte över den vita duken.

Sen tar jag äntligen tag i det absolut tråkigaste jag vet. Efter att ha skjutit upp denna fruktansvärd syssla i ungefär två år så börjar jag äntligen att rensa igenom alla mina papper. Jag är troligtvis den ekonom som har sämst ordning på mina egna finanser. Gamla bankpapper med datum från 2004 ihopknycklade i en enda röra. Jag hoppas att mamma och pappa inte läser detta.

Ikväll ska jag få vara publik igen på ett av de TV program som älsklingen jobbar med. Jag börjar få in vanan nu. Men jag går bara dit om jag kan vara hundra procent säker på att ingen kommer att börja prata med mig i direktsändning. Det skulle inte mina nerver klara av. Men älsklingen har lovat.