Jag måste erkänna. Jag är inte speciellt förtjust i handväskor. De tilltalar mig helt enkelt inte så där som klänningar och skor gör. Detta resulterar i att jag ofta använder de få handväskor jag äger tills de faller sönder och samman. Det börjar med fodret, men jag forstätter att använda väskan. Sedan syns det på utsidan, men jag forstätter. Tillslut faller remmarna av och jag måste ge upp.

Nu är den här väskan på väg hem till mig. Den tilltalar mig.

Om det är någonting som jag alltid har saknat här i Dublin så är det mysiga fik. Sådana som det finns så många av i Sverige. Mysiga pubar finns det däremot gott om. Men det är helt enkelt inte samma sak. Men jag saknade det mer under mina första år här. För med tiden vänjer man sig. För mig var det en som en tröskel som jag var tvungen att kämpa för att kunna ta mig över efter runt två år på Irland. Många nätter var jag fast besluten på att flytta hem. Men kom aldrig till skott. Efter en lång kamp började allt att vända och nu har ytterligare tre år passerat så snabbt. Hemlängtan är fortarande stark men den skriker inte inom mig om natten.

Men så glad jag blev när vi sprang på det här fina nyöppnade fiket i Dublin. Tyvärr inte runt hörnet från oss. Bästa toalampa-skyltningen har de också.

Jag har varit sjuk. Så sjuk som jag inte varit sedan jag låg och svettades ensam i ett litet korridorsrum i Lund för åtta år sedan.

Men nu är jag frisk. Nya tag och nya eBay auktioner.

De senaste dagarna har jag inte alls känt för att blogga. Jag har varit sjuk, ensam och låg. Allt passande ackompanjerat av regn som aldrig verkar vilja ta slut. Jag har lärt älsklingen utrycket att Gud kissar. Han säger att man inte fick lära sig det i den katolska skolan.

Det är som att jag bara vill blogga om roliga, fina och vackra saker. Men just för tillfället har ingenting exhalterande hänt. Ingen ny klänning att vara glad över. Nej just ingenting. Här är lite bilder från min promenad i den botaniska trädgården i lördags. Det var svårt att avgöra om det var jag eller Sokrates som var på sämst humör.