I lördagskväll hoppade jag in i bilen och åkte till en närliggande park.

Solen lyste varmt mellan träden och luften var stilla. Det kändes som att både jag och parken var lyckliga och nöjda efter en varm och solig dag.

Sen åkte jag hem och stekte pannkakor till mig själv. Hissen luktade för ovanlighetens skulle lite mindre bajs.

Idag behövde man ingen jacka i Dublin. Äntligen. Ibland börjar jag nästan tro att det är omöjligt för värmen att ta sig hit.

Jag promenerade ner till vattnet. Tidvattnet var lågt men det var fint ändå.

Det här var tidigare en badplats. Men det var då det.

Älsklingen är på jobbet. Han har gått to TV house som pappa säger på sin svengelska. Han är löjligt stolt över att få betalt för att se på den viktiga matchen. För mig skulle det definitivt krävas betalning för att behöva titta.

Söndag. Stor vattenläcka i hallen. Varmvatten igen tidigast på onsdag. Satana. Vid klockan fyra ger jag upp och går två timmar för tidigt från min lektion. Huvudet snurrar. Jag vill köpa något. En blommig klänning är närmast till hands. Fast egentligen känner jag mig trött på klänningar. Vill bara gå hem och riva sönder mina jeans. Så vill jag se ut. Tillsammans med stora solglasögon. Blåst och hemlängtan. Jag undrar när jag sist gjorde något socialt. Kommer inte ihåg. Jag tänker att det kanske inte är så konstigt att jag har förvandlats till en bitterkärring.

Vårt hem är lite av ett växthus i kaos just nu. En massa blommor som jag inte har tid att ta hand om. Men jag bara måste ha dem. För annars känns lägenheten död. Jag hade i förväg ansökt om semester idag. För att klara av helgen med lektioner hela lördagen och söndagen. Och tur var väl det för jag har sovit hela dagen. Det är skrämmande att bli så utmattad. Sådär så att man inte kommer ihåg lösenordet på datorn trots att det inte har ändrats på flera månader. Eller hur många teskedar kaffe man tar varje morgon. Nu orkar jag i alla fall blogga. Kanske ska jag orka ta mig ur pyjamasen snart. Äh det är nog igen idé. Det är ju kväll nu.

Mitt område är väldigt fint och polerat på ytan. Men snokar man runt lite, som jag tycker om att göra, så kan man hitta både ogräs och graffiti. Det är ett bra ställe. Det börjar jag äntligen att förstå efter mer än två år. Det är grönt överallt och alla hus har ett namn. Det är trevligt. Jag undrar vad jag skulle döpa mitt hus till.

Igår gick vi på en liten dejt. Bara vi två. Utan någon anledning alls.

Vi åt pakistanskt. Inte helt oväntat likt indiskt. Om inte ännu godare.

Älsklingen lärde mig nya funktioner på kameran. Och vi övade svenska fraser.