Det är så vackert. Jag kan inte motstå att tycka det. Jag vandrar hem längs strandpromenaden. Luften är klar efter regnet som just föll. Himlen är aningen röd och det luktar sommar. Jag känner mig hemma när jag svänger in på vår gata. Husen ser så vackra och ståtliga ut idag. Efter fem år känns arkitekturen fortfarande exotisk.

Jag funderar på om jag ska berätta för honom hur vackert jag tycker att det är ikväll. Om hur fint det är i vårt område. Och hur skönt det är ute trots att temperaturen är aningen lägre än i Sverige. Jag tänker att jag ska vara mogen och berätta. Kanske är det ett steg i rätt riktning.