Idag känner jag mig lite som mina tulpaner. Skör och trött. Men ändå känns allt vackert och fint. Det är bara det att allting känns så mycket och så nära in på. Jag byter buss inne i stan och hinner träffa älsklingen i 30 minuter mellan hans eftermiddagsmöte och svenska lektion. Hans hand är varm och jag vill inte släppa taget.

Jag tänker att det ju faktiskt går att ta bilder i lampsken. Och att det är tråkigt att tulpaner vissnar så fort. Men det får allt bli de sista tankarna för idag.