Dag två så övergav vi södra Manhattan med sina mysiga red brick buildings och begav oss mot den innersta kärnan. Men tyvärr var jag och New York inte riktigt överens. Jag tyckte det var jobbigt med all trafik och kände mig mer vilsen än imponerad av Times Square. Men den största besvikelsen var nog att jag inte alls kände mig som Carrie när jag vandrade längs med 5th Avenue.

Jag förstod inte. Alla hade ju sagt att jag fullkomligt skulle älska New York. Och nu i efterhand så tror jag att det var där problemet låg den här dagen. Det är nog som med filmer. De bästa är alltid de man har minst förväntningar inför.