Hösten försvann alldeles för fort igen. Jag förstår inte att den inte kan stanna lite längre. Jag älskar ju den där varma eftermiddagssolen och de klara färgerna.

Nu har blåsten och regnet tagit alla löven. De ligger där på trottoaren som en hal och klibbig massa. Och så jag i den äckliga gamla oranga hissen igen.

Jag vill också tillägga att jag och mina svarta stövlar har varit oskiljagtiga sen vi möttes i Brooklyn för några veckor sedan. Det är ett väldans jobb varje morgon att få på den högra stöveln, men det är det värt.