Guinness och påskliljor

Igår kväll anordnade älsklingens mamma en fest för hela stora familjen. Festen hölls på övervåningen i en pub som kändes lite som ett stort vardagsrum.

Det var gammalt och mysigt men inte på ett häftigt retro sätt. Bara på ett helt äkta sätt.

Jag blev kär i den blommiga tapeten och jag frågade ägaren hur mycket han ville ha för lampan. Men tydligen var den inte till salu.

På den ena sidan av övervåninen syndes den gamla vinden. Det var fint.

Och så här såg jag ut klockan två på natten på väg hem.

å, vilken fin kappa du har, fast inte lika fin som min lila förstås ;) snart snart så går det nog å ha den om den här envisa vintern bara vill ta å ge sig nångång!!

Jag förstår att det är jobbigt med en vinter som aldrig tar slut! Men kanske kommer jag se dig i kappan i påsk?! :-) Snart så ska nog kylan vara borta.